Döva idrottsledare och idrottsmän har flyttat inom Norden men främst mellan Norge, Sverige, Finland, Danmark och senare Island. Det har påverkat och utvecklat dövidrotten inom respektive land, förbund och föreningar både idrottsligt och socialt. Allt började på ett initiativ av Idrottsklubben Surd i Göteborg. Några svenska döva idrottsmän från Surd åkte till Köpenhamn och tävlade mot den danska klubben Døvstumania. Den bestämda tidpunkten var den 9 september 1905. C. Dan Andersson var idémakaren bakom tävlingarna om Surdpokalen som lade grunden till bildandet av Nordiska Dövstummas Idrottsförbund. Han avböjde sig uppdraget som ordförande men fortsatte idogt att arbeta och leda projektet 1906-1912. Hans Jörgen Jarlnaes (Hansen) blev förbundets förste ordförande 1912. Samarbete är vår styrka. Från Nordiska Dövstummas Idrottsförbund till Nordiska Baltiska Dövidrottsförbundet 1912–2012 ger en unik presentation av Nordiska Baltiska Dövidrottsförbundets utveckling, med de nordiska ländernas dövidrottsklubbar och också med ingång av de baltiska länderna sedan 1992. Nordiska Baltiska Dövidrottsförbundet är den äldsta organisationen i världen för personer med funktionsnedsättningar innan världsorganisationen International Committee of Sports for the Deaf (ICSD), tidigare Comité International des Sports des Sourds (CISS), instiftades 1924.