Det finns platser så genomsyrade av det förflutna att man måste påverkas av känslorna hos alla dem som varit där före en själv. Katedralen i Santiago de Compostela i Spanien är ett sådant ställe. Gravkyrkan i Jerusalem ett annat. Vad var det som på medeltiden fick hundratusentals kristna européer att ge sig ut på långa pilgrimsfärder? Många av dem lämnade hus och familj för en dröm som kanske bara rymde förhoppningen att få en skymt av ett avlidet helgons vita benknotor. Men även i våra materiellt trygga men andligt oroliga tider vallfärdar människor till olika orter, sekulära eller heliga, av skäl som är religiösa eller privata. Vad hoppas de att finna? Ulrika Kärnborg som själv vallfärdat till flera av dessa vallfartsorter berättar om pilgrimer i alla tider och på alla sorters vägar, i Spanien, Mellanöstern och kring Vadstena, om klassiska pilgrimer som den heliga Birgitta, om moderna helgon som prinsessan Diana, om försvunna reliker som Jesu förhud och om snabb litteratur om långsamma tider.. Denna kulturhistoriska essä flankeras av två hädiska filmare, Luis Bunuel och Werner Herzog.

Ulrika Kärnborgs bidrag till BONNIER ESSÄ om moderna och historiska pilgrimsfärder ansluter på flera sätt till Birgitta-året och evenemangen kring Birgitta i Vadstena.