Författaren Ulla-Maria Andersson är mitt i skrivandet av sin nya historiska romanserie när hon blir akut dålig. Först verkar det som om hon ska kunna återhämta sig snabbt, men de undersökningar hon genomgår visar till slut att hon har cancer.
Gradvis förstår hon att tiden är på väg att ta slut. De planerade böckerna kommer inte att bli av. Resorna för att undersöka arkiven och släktens historia får ställas in. Istället behöver hon ta vara på tiden med dottern Sofie och med barnbarnen. Den ambitiösa romanserien blir en kortare historia, en bok om att dö och om att ha levat.
I Medan tid fanns skriver Ulla-Maria Andersson starkt och vackert om sitt sista år i livet. Det är en bok om allt det som inte blev, men också om det som blev. Om att välja inte bara hur man lever, utan också hur man dör.
Med ett efterord av författarens dotter Sofie Andersson.