Rykten om höga löner, och ord som trygghet, utveckling och framtid har fört Anna och hennes lilla familj från sågverksorten Båtskärnäs till Kyrkbyn i Gellivare socken. Drömmen om den egna brödboden ser ut att kunna bli verklighet. Men efter bara några månader sker det som förändrar hela Annas tillvaro. Hon förstår att det är nu hennes kamp börjar och med orubbad framtidstro tar hon sig an hela ansvaret för sin lilla familj. Hon är ändå bara flicka är en fristående fortsättning på boken Har man inte folk tar man finnar (2018). "Och nog är det häri som romanens främsta styrka ligger: i gestaltningen av det medmänskliga i det outhärdligt svåra. Dramaturgiskt tappar berättelsen något av sin riktning mot slutet, men som tidsdokument och livsskildring håller den hela vägen. Huvudpersonen Annas motgångar och sorger gör henne till en romanfigur som är lätt att tycka om. Och att hon, trots sina förluster, känner stor tacksamhet över sin tillvaro, är både vackert, bitvis svårförståeligt och klart avundsvärt för en nutidsmänniska som jag själv." Sofie Gisslén, Östersunds-Posten