För bilden av Finland har betydelsen av PISA resultaten varit enorm. Måhända har detta dämpat intresset för de systematiska skillnaderna mellan elever i svenska och finska skolor? Varför klarar sig elever i den finlandssvenska skolan sig sämre? Och hur skall de stora variationerna inom Svenskfinland förklaras? Den största kritiken gentemot PISA har ändå andra orsaker. Den av OECD genomförda PISA evalueringen ses allmänt som uttryck för en ny utbildningspolicy som stärker en flyttning av tyngdpunkten i styrningen från planering till evaluering. För det andra innebär PISA evalueringen att nya samverkansformer har utvecklats mellan den nationella och den transnationella nivån där det nationella inflytandet har uppfattats minska. För det tredje har evalueringen inte haft de enskilda ländernas läroplaner som utgångspunkt. PISA har även uppfattats som teoretiskt svagt grundat och metodologiskt problematiskt eftersom projektet huvudsakligen rangordnat länder utan att erbjuda egentliga förklaringar till variationer i de deltagande ländernas resultat. I rapporten diskuterar ett antal nordiska forskare PISA ur dessa perspektiv.