Boken vänder sig till unga läsare och andra som intresserar sig för arkitektur. Ferdinand Boberg (1860-1946) var en utåtriktad och passionerad arkitekt mitt i den dynamiska jugendepoken. Hans hus är lätta att ta till sig, de var både seriösa och lekfulla, vart och ett unikt på sitt eget sätt. Boken ger en lättillgänglig presentation, sätter in dem i sitt sammanhang och ger adressen till vart och ett. Om man vill öka intresset för arkitektur finns ingen lämpligare arkitekt att studera än Ferdinand Boberg. Han tänkte på dem som skulle bo eller arbeta i hans hus och alla dem som skulle möta husen i staden eller på landet. Han kom från bergslagsbygdens handfasta verklighet och gjorde en snabb karriär inom samhällets högsta kretsar utan att tappa kontakten med sin rötter. Boken hjälper till att hitta fram till och förstå både Bobergs byggnader och hans ovanliga och ibland motsägelsefulla person. Han älskade sin fru konstnären Anna Boberg över allt annat och i en patriarkalisk tid såg han kvinnofrågan som viktig. Han var en klassresenär som trodde på att samhället en dag skulle bli helt jämlikt.

Till Bobergs kända byggnader hör brandstationen i Gävle, gas- och elektricitetsverken vid Värtan i Stockholm, Rosenbad, de forna Centralposthusen i Stockholm och Malmö, LO-borgen, prins Eugens Waldemarsudde, Thielska Galleriet, 1897 och 1909 års utställningar i Stockholm. Baltiska utställningen i Malmö 1914 symboliserade slutet på jugendepoken i och med utbrottet av första världskriget.