{Många brott förblir olösta. Låt oss dock aldrig glömma dem.}


Någon gång under slutet av 1990-talet bedrevs en besynnerlig verksamhet på en gård i Gästrikland. Två personer hade en gemensam dröm, en oas för sönderstressade och trasiga kroppar och själar.

Mycket vilar i ett evigt dunkel men med hjälp av efterlämnade dagboksanteckningar, texter och enstaka fotografier kan ändå en bild av människorna och händelserna härigenom offentliggöras.


Boken tecknar bilden av sökande människor och ett samhälle i ett långsamt förfall, där moralen för länge sedan upphört att råda