Burfågeln som längtade ut
{Många brott förblir olösta. Låtom oss dock aldrig glömma dem.} Någon gång under slutet av 1990-talet bedrevs en besynnerlig verksamhet på en gård någonstans i Gästrikland. Två personer hade en gemensam dröm, en oas för sönderstressade och trasiga kroppar och själar. Mycket vilar i ett evigt dunkel men med hjälp av efterlämnade dagboksanteckningar, texter och enstaka fotografier som hittats av de nuvarande ägarna till gården, kan ändå en bild av människorna och händelserna härigenom offentliggöras. Boken tecknar bilden av sökande vilsna människor och ett samhälle i ett långsamt förfall, där moralen och det sunda förnuftet för länge sedan upphört att råda. En bild som är lika aktuell idag som den var när de här texterna skrevs.