I över hundra år har Julia Sophia Gieseckes fond utgjort den fasta grunden för Nationalmusei förvärvsverksamhet. I hårda tider inskränks eller försvinner statbidragen och de resurser donatorer och vänförening kan bidra minskar succesivt i värde. Men fröken Gieseckes fond står bi.
År 1880 testamenterade Julia Sophia Giesecke två fastigheter till museet, den ena, på Drittninggatan 59 ägs alltjämt av museet och lämnar en hög och säker avkastning som under årens lopp förvandlats till de mest vidunderliga konstverk.
Hittills har ingen bemödat sig om att försöka ta reda på vem den gåtfulla fröken Giesecke var. Ingen bild av henne finns bevarad, inga brev och ingen dagbok. Med hjälp av bouppteckningar, testamenten och mantalsuppgifter och genom studium av hennes till Kungliga Biblioteket överlämnade bibliotek kan vi nu teckna konturerna av ett märkligt kvinnoöde i 1800-talets Stockholm.
Biografin är författad av Per Bjurström och Wolfgang Undorf. Femtio av de viktigaste konstverk som förvärvats med fondens medel presenteras av museets intendenter.