Efter att ha breddat sitt författarskap mot internationellt framgångsrika brottsromaner ger Torsten Pettersson nu åter ut en diktsamling, sin tionde. Där gestaltas ett hav som svallar i oss, en tystnad i diktens ord, en närvaro. I naturen och i oss själva finns krafter som kan berika den som vill öppna sig. Då blir världen magisk:

”Så kan en människa lägga sig
och sjunka ner i mörkret, smälta in
i människan som väntar där.
Tillsammans kan de flyta upp och vakna,
se de gröna träden och de vita molnen.
Resa sig ur gräset. Gå tillbaka in i livet.”

Ur sådana djup under den begränsande individuella tillvaron växer också en djupare förbindelse med andra människor - i berörande dikter om en bortkommen kvinna på ett kafé, om en alzheimerpatient och hans hustru, om barnen som föll offer för massakern i Beslan.

Det osynliga öppnar på ett förunderligt sätt sinnet för det som finns omkring oss och inom oss men blir skymt av vardagslivet. I denna bok är människan större än hon tror och tillvaron mer än hon anar.