Varför ska vi låta gripa, anhålla och häkta personer som misstänks för brott? Ska våra häkten användas som exekutiva bekännelsecentra, som härbärgen med gratis mat och fritt husrum, som tillfälliga sjukvårdsinrättningar, som befästningar mot hämndaktioner eller som kliniker för drogavvänjning. Eller är det rent av så att häktningen är det moderna samhällets motsvarighet till medeltidens tortyrmetoder? Varför inte börja straffa honom redan nu, han verkar ju i alla fall vara lite skyldig?

I denna första del av Tvångsmedel penetrerar författaren en rad olika problem angående häktning och andra ingripanden mot en person frihet under straffprocessen. Principiellt viktiga frågor och perifera detaljer, praktiskt viktiga spörsmål och rena teoretiska spekulationer rörs samman till en sällan skådad soppa, allt hopkokat i det ädla syftet att undersöka om denna orena mixtur redan börjat fräta på rättssamhällets grundpelare.