Tore Renberg är tokig i musik, och med en stark tidskänsla. Så när han nu valt att skriva en roman om en oväntad förälskelse flödar berättelsen över av musik och minnen från åttiotalet: stort och smått, bra och dåligt, på allvar och lek.
Jarle är en ganska typisk ung man med rätt typiska vänsteråsikter som spelar i ett ganska typiskt band och har en flickvän som är som han. Men tillvaron vänds upp och ned när Jarle helt oväntat blir förälskad i en ny kille på skolan, Yngve. Yngve är allt som Jarle inte är. Han spelar tennis och lyssnar på Duran Duran. Jarle börjar söka upp Yngve och förvandlar sig till något som han tror Yngve ska tycka om, med den påföljden att han börjar ljuga för
alla i sin närhet. Av kärleken till Yngve blir han en känslomässig fara: både för sig själv och för Yngve, som visar sig bräckligare än man kunde ana.
Tore Renberg är nyfiken på stilar, människor och moral. Det visade han inte minst i En god tid. En pastisch på en SF-roman från tidigt 1900-tal med en allvarlig botten, eftersom den visade utopiernas omänskliga baksida. Mannen som älskade Yngve är en helt annan sorts berättelse, mycket samtida, lätt nostalgisk, men också den har en tung moralfråga
i botten. Vilket ansvar har man när man älskar?
Tore Renberg är en av Norges främsta yngsta författare. Han slog igenom med sin roman Matriarkat 1996 och introducerades på svenska 2001 med romanen En god tid.
Pressröster:
"... den uppvisar en sådan berättarglädje och infallsrikedom att den är en ren fröjd att läsa, och därmed höjer den sig långt över de flesta andra samtida romaner på samma tema."
Magnus Persson, Svenska Dagbladet
"En roman som får en att minnas hur det var att bli förälskad, inte så där vuxet utan bara för att någon var så snygg, är värd att läsa enbart för att återkalla en sådan känsla. ... en hoppigt glad bok om förälskelse vid första ögonkastet. En förödande förälskelse och en, ja , jag måste skriva, förtjusande roman."
Lennart Kuick, Dagens Nyheter
"... den som får för sig att inte läsa Mannen som älskade Yngve kommer resten av sitt liv att gå omkring med en känsla av att något väsentligt fattas honom."
Viktor Björklund, Gefle Dagblad
