I matsalen på Mårbacka finns en svit stora kolteckningar som har motiv från de ställen där Selma Lagerlöfs syskon var bosatta. Hon hade låtit sin morbror, konstnären Christoffer Wallroth, utföra dem. Då jag arbetade som guide på Mårbacka i början av femtiotalet hade jag inga problem med teckningen av kyrkan i Kungälv; den påminde om Daniel, min morfar. Och bilden från Falun, där min mammas faster Gerda hade bott - ja, henne hade jag ju själv träffat ett par gånger. Om Anna visste jag också besked; hon dog helt ung i Gustafsfors. Men när det kom till teckningen med det ödsliga stora berget blev det en vagare berättelse. Om Johans öde visste jag föga mer än att han hade emigrerat till USA och att berget fanns i närheten av Seattle, där han bodde mot slutet av sitt liv. I släkten fick man inte höra mycket talas om farbror Johan. Det stora berget antyder en okänd historia.

Att nu Torbjörn Sjöqvist har velat ta reda på så mycket om Selma Lagerlöfs bror Johan och med tålamod och omsorg ur brev och annat arkivmaterial har kunnat ställa ihop en sammanhängande biografi över honom är vi i släkten tacksamma och rörda över.

Johan drabbades av vikande konjunkturer, av svikna förhoppningar och en ständig otur; det är en hjärtskärande historia. Kontrasten mot systern Selmas framgångar och glansfulla liv kunde inte vara starkare.

De generösa brevutdragen ger en bild av Johan som en redbar och omtänksam son och bror. Krisen kring Mårbacka på 1880-talet får en skarp belysning i hans brev.

Det är en hittills okänd del av Mårbackafamiljens öde som tack vare Torbjörn Sjöqvists arbete nu presenteras för oss.

Louise Vinge
Vice ordförande i Selma Lagerlöfsällskapet