De senaste årtiondena har krav på privatiseringar och marknadslösningar ofta hörts i svensk politisk debatt. Starkt pådrivande i denna riktning har moderata samlingspartiet varit. Många betecknar därför partiet som "nyliberalt" och menar att man därmed har övergett konservatismen. Men frågan är om inte såväl partiets motståndare som dess anhängare - liksom forskningen - har överdrivit det nya och revolutionerande i moderaternas politik.

I skriften analyseras moderaternas politik under den händelserika perioden 1976-1991. Författaren ger här en ny bild som betonar de stora skillnaderna mellan olika politikområden när det gäller avregleringens omfattning, partiets relativt långsamma accepterande av de marknadsliberala teorierna och likheterna med Jarl Hjalmarsons politik. Arvet från 1950-talet har inte uppmärksammats särskilt mycket ens inom moderaterna under en period när partiet varit färgat av ett närmast utopiskt framstegstänkande.