Den konstiga frågan ställer Skaparen till "mannen", som efter att ha smakat frukten från det ödesdigra kunskapens träd blygs för sitt kön och döljer det med ett fikonlöv. Mannen hävdar att kvinnan lockat honom, och hon skyller i sin tur på ormen. Ormen är Satan. Med sin list har han bringat skapelsen ur sin ursprungliga gudomliga harmoni.
Det blev inte som det var tänkt. I Tommy Olofssons nya diktsamling visar sig ungdomens drömmar ha förvandlats till den vuxne mannens mardrömmar. Det individuella ödet beskrivs som slumpartat. Det är dikter utan fikonlöv, nakna och uppriktiga, skrivna av en poet som ständigt påminner sina läsare om de existentiella bråddjupen även i det mest vardagliga.