Melankoli. Denna förbannade bitterljuva melankoli. Vad gjorde jag utan dig. Vad ska jag göra med dig? Du kommer över mig i vågor. I sjok. Ingenting, ingenting och sedan allt. Sedan så försvinner du. Du räddar mig från ytligheten, men utan styrfart blir jag fast och riskerar drunkna. Riskerar att försvinna under ytan. Utan närhet tar du över, utan närhet själ till själ så finns det ingen hjälp. Året är nytt, kroppen är sliten, sinnet är klart, men själen trängtar efter mer. Efter något mer än all den rikedom som finns omkring. En skugga, ett oförutsägbart mörker som vittnar om att något saknas. Något saknas mig som lever drömmen. Något saknas mig som lever. Försöker leva, vill leva, lever och vägrar att ge upp. Det finns mer. Det kan bli bättre. Jag kan bli hel. Jag kan, jag vill och jag orkar.