Det företagsteoretiska arvet från 90-talet är vanföreställningen att organisationer bara är effektiva om alla anställda ständigt är sysselsatta med att utföra något produktivt. Att slimma varhelst det gick var huvudregeln. Tempot har blivit allt hetsigare, många arbetar för mycket både mätt i tid och intensitet. Men ingen, varken maskin eller människa, klarar av att gå på högvarv oavbrutet utan att det får konsekvenser.
Författaren hävdar att vi är på väg att passera gränsen där en ständigt ökande effektivitet byts i sin motsats. För att motverka detta borde vi systematiskt införa slack i arbetsrutinerna överallt i verksamheten och organisationen, ett spelrum som ger tid och utrymme till andhämtning och kanske också eftertanke. Men på ett organiserat sätt.