Kring år 250 e. Kr. rodde danerna regelbundet till den brittiska ostkusten och norrmännen till Shetland, Orkney och Hebriderna.
I början av 1000-talet hade England i stort sett varit danskt/anglosaxiskt i drygt 500 år, och det norska imperiet omfattade kusten från Ishavet till Göta Älv, arkipelagerna Shetland, Orkney och Hebriderna, nord- och västskottland samt stora delar av Irland. Island och Grönland var då koloniserade, och sjöfarare därifrån hämtade regelbundet virke från de nordamerikanska skogarna.