Herbert Tingsten påstod en gång att Thomas Manns En opolitisk mans betraktelser var ett nazistisk verk före nazismen. Sant är att boken, som utkom strax efter första världskriget, aldrig har översatts till svenska och inte till något annat språk heller, förutom japanska. Det som främst har väckt ont blod och som fortfarande kan göra det är att den senare Nobelpristagaren här framträder som motståndare till demokratin, som tysk nationalist och som svärmisk krigsromantiker. Samtidigt etablerar han de värdekategorier på vilka han fortsättningsvis ska basera sina politiska ställningstaganden.
Mann hade de stora framgångarna med romanen Buddenbrooks bakom sig och höll på med det som senare skulle bli den stora Davosromanen Bergtagen när den politiska verkligheten i första världskrigets Tyskland kom ikapp honom. Betraktelserna är också en stridsskrift mot brodern Heinrich Mann, civilisationslitteratören, som intog en vänsterradikal ståndpunkt. Thomas Mann däremot ville värna det opolitiska, inre livet mot västerländsk civilisation och krämarmoral.
Översättning Per Landin och Urban Lindström. Förord av Per Landin.