Efter att så framgångsrikt ha löst fallet med flyktingsmugglarna i Den döda vinkeln är Elina Wiik tillbaka i rutinarbetet och gnetandet bland kollegerna vid Västeråspolisen. Hennes insats i det förra fallet fällde Säpochefen och gjorde henne återigen till hjältinna och mediernas älskling. Men bland kollegerna i Mordgruppen möter hon bara samma missunsamhet och brist på utmaningar som tidigare. Hennes gamla antagonist, Egon Jönsson, är nu chef och han motarbetar henne ständigt.

Så kommer chocken när hennes gamle mentor, Oskar Kärnlund, drabbas av en plötslig och livshotande infarkt. På sjukbädden anförtror sig Kärnlund åt henne och berättar om ett gammal olöst mordfall som plågat honom under alla år och som snart ska preskriberas.

I ett försök att fly den trista verkligheten beslutar sig Elina för att lösa det nästan 25 år gamla mordet. Hon har trettio dagar på sig. Det blir en kamp mot klockan som tar henne bakåt i tiden i försöken att komma sanningen på spåren.
Vem var den mördade kvinnan egentligen? För att hitta mördaren måste hon först förstå vem offret var. Och vad hände med kvinnans fem månader gamla bebis? Trots intensivt sökande hittades aldrig barnet.

Samtidigt ger sig två personer av från en annan plats på jakt efter samma svar. Vem hinner först? Klockan tickar...

Thomas Kangers fjärde bok om Elina Wiik vid Västeråspolisen är tätare och mer psykologiserande än de tidigare och vilar på en omsorgsfullt vävd intrig, där ingenting är vad det ser ut att vara. Med långsamt, metodiskt pusslande och snabba oväntade vändningar för Kanger läsaren allt närmare det överraskande slutet.