Vetenskapsmannen Roithamer ägnar sex år av sitt liv åt att konstruera en bostad åt sin syster i form av en kon. »Aldrig tidigare under århundradenas lopp har en människa byggt en sådan kon, under hela byggnadshistorien har man ofta försökt att bygga en bostadskon, en rejäl kon som bostadsobjekt, men det har aldrig lyckats«, skriver han på en av de oräkneliga papperslappar han lämnar kvar efter att han tagit sitt liv. När bokens berättare försöker pussla ihop sin väns kvarlåtenskap framkommer en berättelse om en man som är så besatt av att förfina och korrigera att slutet till sist förefaller oundvikligt.

Österrikaren Thomas Bernhard (1931-1989) är en av efterkrigstidens viktigaste europeiska författare. Korrigering, som utkom 1975, är kanske hans märkligaste och mest originella roman. På sitt oefterhärmliga, malande sätt tar han sig djupt in i sina romangestalters medvetanden och blottlägger deras minsta tankegång.

Inget i den samtida litteraturen kan överträffa den här prosans hänsynslösa monotoni och ihärdiga radikalitet. Bernhard beviljar inte läsaren några förmildrande omständigheter.
Frankfurter Allgemeine Zeitung, 27 september 1975

Jan Erik Bornlid är översättare från tyska och en stor Bernhard-kännare. Med den här boken, som aldrig tidigare givits ut i Sverige, har han överfört sammanlagt sju av Thomas Bernhards verk till svenska.