Under de senaste decennierna har den svenska lagstiftaren alltmer fokuserat på bemötande av och information till brottsoffer. Även inom viktimologisk forskning har det visats på vikten av att bemöta offer med respekt och informera dem om sina rättigheter och utvecklingen i rättsprocessen. De kraven måste uppfyllas av samtliga rättsliga aktörer, vilket förutsätter samverkan mellan dem. Dessa tre faktorer, information, ett gott bemötande och samverkan, benämns i avhandlingen som brottsoffers rättigheter.

I denna avhandling studeras och analyseras brottsoffers rättigheter och om ett införlivande av dessa står i överensstämmelse med andra bestämmelser och principer i rättsväsendets arbete. Därför studeras även aktörernas skyldighet att förhålla sig objektiva, bedriva arbetet självständigt och driva en effektiv rättsprocess.

I studien dras bland annat slutsatsen att brottsoffers rättigheter avseende bemötande och amverkan är vagt reglerade och att den avsedda innebörden av olitiska krav på aktörerna inte klargör hur arbetet med detta är tänkt att fungera, vilket kan leda till svårigheter när kraven införlivas i rättsväsendets arbete. Informationskrav uttrycks dock tydligare i lagstiftning, men hur och i vilken utsträckning information till brottsoffer ges kan i stor utsträckning avgöras på tillämparnivå. Förekomsten av lokala skillnader i brottsofferarbetet är därför trolig, vilket kan påverka det faktiska stöd som enskilda offer får tillgång till. Lagstiftaren kan välja att ytterligare klargöra och vidareutveckla innebörden av brottsoffers rättigheter och hur de förhåller sig till andra delar av rättsväsendets arbete. Sådana förtydliganden skulle kunna öka enhetligheten i införlivandet, och omvandla abstrakta mål till konkreta åtgärder och därmed stärka brottsoffers rättigheter.