Det industriella samhället har haft katastrofala konsekvenser för mänskligheten. Så inledes Industrisamhällets framtid, det manifest som publicerades i amerikansk dagspress 1995 som en eftergift åt den anonyma avsändaren som då var känd som Unabombaren. Under sjutton år hade Unabombaren bedrivit individuell terror mot det han uppfattade som representanter för ett alltmer förtryckande samhälle. sammanlagt 16 bomber orsakade tre dödsfall och skadade drygt tjugo personer. Unabombaren kunde slutligen gripas 1996 och visade sig vara Theodeore Kaczinsky, en före detta matematikprofessor som dragit sig undan till en enslig tillvaro i en stuga nära Lincoln i Montana. I Industrisamhällets framtid beskriver Kaczinsky sin världsbild och motivet till sitt handlande. Han uppmanar till en social revolt mot den teknologiska grundval som hotar alla mänskliga värden, styr våra sociala sammanhang och reducerar mänsklig handling till meningslösa tidsfördriv. För människan i det moderna industriteknologiska samhället återstår bara att lyda och utföra sin plikt mot ett system som reducerat den enskilda människan till en kugge i ett maskineri som den varken förstår eller kan påverka, och som i förlängningen hotar att göra människan själv överflödig. All samhällskritik måste för att göra upp med människans alienation gå till den teknologiska roten i vårt samhälle, all annan opposition är förljugen eller missriktad. Kaczinskys tolkning av människans ställning på jorden måste ses i ljuset av den civilisatoriska kris som många tycker sig se. Människans marsch från tillblivelse och medvetande till makt att omskapa sin omgivning framstår alltmer som ett hot mot vår tillvaro. Med detta pessimistiska perspektiv är det tydligt att Kaczinskys beskrivning har djupa rötter i civilisationskritiska strömningar.