Adorno är den förste marxist som tagit sig an musiken och dess sociologi. Med dessa tolv föreläsningar tränger han in i olika fenomen som rör musikvärlden utan att för ett ögonblick tappa kontrollen över dess förutsättningar -- ekonomi, ideologi och kulturell status.
Adorna arbetade med den musik som låg honom närmast, så kallad seriös musik, men teorierna håller för all mediekritik, inte minst dagens populärmusik som i allt högre grad är på väg att urholka vårt musikmedvetande och föra in musiken och dess lyssnare i en ytterst harmonitrång värld.
Problemen är desamma då som nu, estetiken får slåss mot de ekonomiska krafterna. Kommersialiseringen har bara drivits ett steg längre, institutionerna har vuxit sig fastare och socialpsykologiska hjälpvetenskaper har blivit en nödvändig del i Kulturindustrins bearbetning av våra behov, vilket resulterar i en ständig deformering av vårt musikmedvetande.
Vi behöver Adorno!