Två huvudlinjer är genomgående i denna framställning, antingen parallellt eller sammanflätade med varandra: dels gör Geiger en kunskapskritisk granskning av det teoretiska innehållet i marxismen, dels ställer han marxismens utsagor mot den empiriskt kända sociala verkligheten för att konstatera i vad mån de är giltiga.

Ett mycket viktigt avsnitt behandlar en fråga av hög relevans i vår tid: samhällsmedlemmarnas möjligheter till inflytande. I polemik mot Burnhams tes om "direktörernas revolution" gör Geiger gällande att, oavsett socialism eller kapitalism, utvecklingen går i riktning mot att endast ett fåtal experter utövar den reella makten. Och dessa experter sitter inte i företagens direktion. Direktörerna är endast yttersta fingret på den näringspolitiska byråkratins arm. Detta innebär, menar Geiger, att makten håller på att glida ur både väljarnas och politikernas händer.