Johannes Rudbeckius (1581 1646) var en av de främsta kyrkoledarna i stormaktstidens Sverige. Under studietiden i Wittenberg influerades han av luthersk skolastik , enligt vilken förnuft och uppenbarelse är förenliga som kunskapskällor och logik är ett instrument för teologi. I boken visar Tero Tulenheimo hur Rudbeckius lade vikt vid logik som stöddisciplin för teologi. Inledningsvis behandlas frågan om omfattningen av Rudbeckius teologiska produktion. Här argumenterar Tulenheimo emot Bengt Hägglunds tes, enligt vilken Rudbeckius skulle ha författat en viktig opublicerad handskrift om dogmatik. Med hänvisning till Rudbeckius publicerade dissertationer lyfter Tulenheimo fram Rudbeckius reflektioner över språkåanvändning, diskussion om förnuftsargument för uppenbarelsesanningar samt begreppsanalytiska frågeställningar.