Inspirerande, vackert och vemodigt från en av vår tids största
landskapsarkitekter


Brev från min trädgård är en bok om en trädgård som inte liknar någon annan trädgårdsbok.
I femtiofyra brev till släkt, vänner, själsfränder och potentater i när och
fjärran - såväl i rum som i tid - berättar Sven-Ingvar Andersson, en av vår tids stora
trädgårds- och landskapsarkitekter, om sin trädgård Marnas och vad andras verk och
tankar har betytt för den. För Agatha Christie förklarar han vad en bra trädgård och
en bra deckare har gemensamt: de många villospåren. Kung Bore får veta en del om de
olyckor som han ställt till med. Åt barnbarnet Victor anförtror han sina framtidsplaner
för den trädhydda som de har byggt gemensamt. Till Albrecht Dürer skriver han om
aklejor och till Le Corbusier om cementgolvet vid sin utomhusduschplats.


Det är spirituellt, roligt och djupt allvarligt. För Sven-Ingvar Andersson var trädgården
ingen hobby utan en plats där erfarenheter, kunnande, poesi, drömmar och
verklighet möttes. Han avled i juli 2007, 79 år gammal. Innan dess hade han hunnit bli
färdig med sin bok.


Brev från min trädgård är illustrerad med Sven-Ingvar Anderssons egna fotografier
och teckningar.


"Jag har hört att man kan dö av att dricka ett glas vatten, som det har stått en bukettt
snödroppar i. Stämmer det? Man kunde ju provsmaka, men jag vill inte riskera att få en
erfarenhet som gör alla andra erfarenheter oanvändbara. (...) Snödropparna på Marnas
kommer lite varstans. Kan det vara sorkarna som släpar runt med lökarna men finner
dem för beska att äta? Får de kanske lite frön med sig också? Snödropparna kommer
alltså lite varstans men finner sig tillrätta på bestämda platser, framför allt i närheten av
ligusterhäckarna. Där känner de sig trygga."
(Sven-Ingvar Andersson skriver till journalisten Lotte Möller)