Temat för denna skrift är Sveriges på 1750-talet största exportföretag - Jennings & Finlay - och dess försök att nära nog monopolisera den svenska utförseln av det högkvalitativa och efterfrågade öregrundsjärnet. Till detta tema knyts tre besläktade undersökningar inom omdebatterade problemområden i svensk ekonomisk historia. 1. Affärsrelationerna mellan det stora exportföretaget och en av landets största järnproducenter, den föga omskrivne Antoine De Geer som drev de två stora vallonbruken Österby och Forsmark. Den gängse tesen - att handelshuset genom stigande förlagssummor ätit sig in i Forsmark och de andra bruken i dess brukskomplex och framtvingat deras övertagande - visas här vara felaktig. 2. Uppbyggandet av J&F:s mycket stora brukskomplex och de därmed sammanhängande långfristiga järnkontrakten, samt komplexets upplösning. 3. J&F:s belåning av bruken i Riksbanken som gjorde firman till tidens största privata låntagare i banken. Här avtecknar sig en tidigare obeaktad fastighetsprisbubbla, till vilken bankens allt mer generösa fastighetsbelåning förmodligen bidrog. Genom en hårdhänt åtstramning av penningpolitiken 1762, en extern chock som 1763 drabbade kreditmarknaden och den brådstörtade deflationen 1767-1768 gick luften ur bubblan. 1762 och 1763 års händelser medförde att J&F och många andra av bankens stora låntagare inte klarade av lånetjänsten. Riksbanken råkade därför in i en tidigare föga uppmärksammad kreditkris som givetvis försvårades av deflationen. Dess hantering skisseras tentativt. SVEN FRITZ är professor emeritus i ekonomisk historia. Under många år har han forskat, undervisat och administrerat vid Stockholms universitets ekonomisk-historiska institution. I sin forskning har han framför allt varit inriktad mot bankhistoria men även publicerat arbeten inom industrihistoria.