Detta är den fjärde och sista volymen i Sven Delblanc-sällskapets utgåvor av Delblancs journalistik. Kanske kan den fungera som en ersättning för den självbiografi Delblanc just påbörjat när han dog 1992.
Sven Delblanc bjuder här in oss till sin vardag, han ser tillbaka på sitt liv, porträtterar vänner och bekanta. Han berättar om litterära verk, informerar om intentioner och ger bakgrund. Han reflekterar utifrån egna erfarenheter över den gåtfulla kreativiteten. Allt har dock inte självbiografisk karaktär. Här finns också dikter, noveller och aforismer. Vi möter även folkbildaren Delblanc i ett antal porträtt av bemärkta personer i kulturhistorien.
Boken inleds med en serie minnesbilder. Delblanc återger minnen från uppväxten, berättar om sin barndoms läsning och sitt 50-tal. Vi möter honom som familjefar, sagoberättare, schackspelare och ishockeyspelare.
Från åren 198889 och 199192 finns nio texter av dagbokskaraktär. I slutet av 1990 fick Delblanc reda på att han led av obotlig skelettcancer. Tre av texterna är skrivna före sjukdomsbeskedet, de övriga sex handlar i huvudsak om sjukdomen.
Sven Delblanc var modern pessimist, existentialist och socialist. Han sa själv att han hämtade många av sina värderingar ur det gamla bondesamhället. I denna bok finns flera artiklar samlade där Delblanc skildrar bondesamhället ur olika aspekter: dess folktro, läkekonst, matkultur och mycket annat.
Här finns även texter där Delblanc kommenterar sina två stora episka verk, tetralogierna Hedebysviten och Samuelsviten.

Lars Ahlbom är litteraturvetare och Delblancforskare. På förlaget har han tidigare varit medredaktör till "Broder Ville, Käre snälle Sven. 26 växlade brev mellan Vilhelm Moberg och Sven Delblanc", samt "Strindberg - urtida, samtida, framtida. Texter av Sven Deblanc".