Sven Alfons hör till svensk efterkrigstids stora namn både som poet och konstnär. Dessutom var han en framgångsrik konsthistoriker. Det är inte vanligt att med hans framgång kombinera ord- och bildskapande – och att kombinationen intresserat honom på ett allmänt sätt visar ett färdigställt manuskript från hans efterlämnade papper, som innehåller ett stort antal översättningar av konstnärskollegors dikter. Här finns 1900-talets modernism i all sin energi och verbala lika väl som färgmässiga prakt, i dikter av Hans Arp, Giorgio de Chirico, Theo van Doesburg, Wassily Kandinsky, Paul Klee, Francis Picabia, Henri Rousseau och Kurt Schwitters.