Under 1700- och 1800-talen växte det fram en humanistisk forskning där historisk kritik kombinerades med tilltro till den västerländska kulturtraditionen. Det historiska medvetande som då grundades utsattes under 1900-talet för hårda påfrestningar. En apokalyptisk syn på historien ersatte i den modernistiska och postmodernistiska kulturen ofta den forna tillförsikten.
Kriserna, diskontinuiteten, förnuftslösheten i historien framhävdes. Västerlandets tro på sina egna värden var skadad. Denna utveckling beskrivs och analyseras i Svante Nordins exposé över den moderna västerländska historiesynen.