I början av 1400-talet sitter en munk i ett valv i Gamla stan i Stockholm. Sammanbitet präntar han ner sida efter sida i en vacker bok.
Han gör det för att han har givit ett löfte. Ett löfte till en tavla.
Mirakeltavlan.
Först kanske han inte trodde på tavlans underverksförmåga själv, men efter att människor kommit vallfärdande med sina otroliga historier om tavlans kraft beslutar han sig för att prova.
Han har fått den obotliga pesten och vad har han att förlora?
Han lovar tavlan att nogsamt pränta ner alla berättelserna, bara han blir frisk.
Knappt har han uttalat orden förrän pestbölderna försvinner.
Han överlever. Han skriver boken. Den finns kvar.
Här gestaltas ett urval av historierna.
Men är de sanna?
Ja, troligtvis.

Gregorius, som själv är en god skribent och dokumentarist har noggrant skrivit ner vad man har berättat för honom.
Svante Björkum har i sin tur gett de oftast bara fyra, fem rader långa historierna en förunderlig och medryckande gestaltning. Björkum har en flytande och litterärt driven stil och lyckas krypa in under skinnet på huvudpersonerna i något som närmast kan ses som ett mellanting mellan direkt och indirekt anföring och därmed levandegöra karaktärerna inifrån deras egna tankar, upplevelser och handlingar.
Den intressanta ramen kring de olika berättelserna vittnar om gedigna historiska kunskaper, stora forskarinsatser och en härlig inlevelseförmåga. Att det för allmänheten helt okända utgångsmaterialet - i form av den bevarade medeltida handskriften - dessutom är historiskt riktigt och att det finns all anledning att utgå från att berättelserna i sig är autentiska och självupplevda gör att boken blir en sanslöst spännande historisk resa. Lägg där till de oförklarliga mysterierna om tavlan verkligen kunde göra underverk på riktigt, vad som egentligen sedan hände med den, och var svartbrödernas enorma förmögenhet blev av, så hamnar vi dessutom i ett nutida fascinerande spektrum av ouppklarade gåtor.