Berättelsen om Den Sportiga Tuppen utspelar sig i staden Ejeda på södra Madagaskar. Den handlar om mötet mellan människor, mellan stad och landsbygd och om en utlännings tillkortakommanden i en helt ny miljö. Vardagliga samtal och intryck flätas ihop till en reseskildring. Berättelsen handlar också om ett kommunikationsprojekt långt från Internet, telefonlinjer och mobila täckningar. "Den Sportiga Tuppen tutar och kör. Den här gången är det på riktigt. Den kör genom sand och lera, vinglar hit och dit. Två timmar senare stannar bussen. Chauffören lägger på ny last. Han slänger upp levande hönor på taket. Precis när vi ska åka igen vill fler komma på. - Var kamratliga. Dela med er lite, ropar han till resenärerna. Vi sitter klämda mellan varandras axlar, med fötterna på bagaget och knäna i famnen. På golvet springer kycklingar och höns. Bussen studsar fram över ett jordrött landskap. Vid tretiden når vi Betioky. Svårrörliga med det bagage vi har: tre resväskor och två ryggsäckar, en julgran i plast och en matta i mohair från Ampanihy sitter vi där i tre timmar. Klockan sex kommer bussen mot Itampolo. - Det är fullt. Med det kommer en till klockan åtta, säger chauffören. Den är också full, mer än full. Nästa buss går om en vecka."