John Dürer anländer med minnesförlust hem till Rackstad i Värm­land efter en vistelse i danska Skagen. En lång kamp börjar när han försöker finna sina rötter och vem han själv egentligen är. Han träffar sitt livs stora kärlek och sökandet förvandlas till en både smärt­sam och lycklig färd längs konstens slingrande vägar. Johns vänner bestämmer sig för att skapa en konstnärskoloni, dels för att hjälpa sin vän att återfå minne men dels också för att de genom denna samverkan enklare kan nå ut med sina verk. Det här är andra delen av en tetralogi, en fristående del, men sam­tidigt en förklaring till Judiths person, en av huvudpersonerna i Susanne Olséns debutroman ”Valborgs Sång”. Man får titta in i Judiths barndom och uppväxt fram till dess att hon som ung kvinna tar det stora klivet ut i livet. ”Williams Kuliss” vidrör försiktiga känslor av avundsjuka och kon­kurrens inom Rackstadkolonin ­– och att löftet att älska innebär mer än bara ord. Dessa ytterst känsliga och sköra människor bär alla ett varmt hopp och en seg envishet som hjälper dem att finna en djupare mening i tillvaron. Susanne Olsén växte upp i Värmland och har arbetat som teaterpedagog. Hon målar och har haft flera utställningar. Med ”Williams Kuliss” fördjupar hon sitt författarskap och belyser med den här romanen en annan estetisk gren, konsten, dess innanmäte och vikten av att den får ta plats.