Susanne Nyman Furugård gör med denna bok ett personligt bokslut av 20 års erfarenheter av att arbeta med ansvarsfrågor i två «familjeföretag»: som rådgivare i hållbar affärsutveckling och som fyrabarnsmamma. Två vitt skilda världar, kan tyckas, fastän de egentligen har så mycket gemensamt och så mycket att lära av varandra. I grunden handlar det om ekonomi, hur vi hushållar med de resurser vi är beroende av. Dagens familjepolitik misshushållar gravt med samhällets främsta resurs, barnen, menar hon. Den ökande psykiska ohälsan bland unga bäddar för mycket stora samhällskostnader. En sådan familjepolitik är både oekonomisk, orättvis och ohållbar. Trött på alla pekpinnar mot föräldrar, som i de allra flesta fall gör så gott de kan inom de snäva ramar familjepolitiken tillåter, vänder hon sig till dem som har det yttersta ansvaret: politikerna. Med lärdomar från hur företag och investerare utvecklat ett allt större miljö- och socialt ansvarstagande, Corporate Social Responsibility (CSR), de senaste årtiondena, uppmanar hon politikerna att ge lika goda förutsättningar till samhällets minsta organisationsenhet, familjen.