Kring sekelskiftet 1900 väckte finska frågan uppmärksamhet ute i Europa. Finlands vagt preciserade ställning i ryska riket ledde till skilda slutsatser om hur berättigade kejsarens februarimanifest 1899 och de tilltagande förryrskningsåtgärderna var. Finländarna försökte aktivt uppbåda stöd för sin sak i utlandet. Elisabeth Stubb undersöker på vilka sätt finländarna kunde få hjälp av den internationella arenan i oppositionsverksamheten mot den ryska centralmakten. Med utgångspunkt i ledaren för finländarnas verksamhet i utlandet, Leo Mechelin (1839–1914), utreder hon vilka instanser och grupperingar i Europa som var mottagliga och beradda att engagera sig i Finlands sak.