De hade alla sina sysslor på den lilla gården med de
elva små röda husen. Elva små röda stugor som såg
ut som bulliga hjärtan.
Om man har lite fantasi förstås.
Nåja, i alla fall var det någonting de här trollen hade
fantasi alltså.
Så deras liv var rikt, dom hade allt, alla var goda, så vad mer kan man önska sig egentligen?
Men plötsligt under den kalla och ruskiga hösten när
dropparna forsade fram som en getingsvärm, var alla
trollen lite vemodiga.
Dom vankade fram mellan husen och var så bekymrade.
Någon hade flyttat på Frenskos säng, någon hade tagit
en kam från Lefskis, någon hade tagit Knarros favoritmugg.
Och allt hade hänt under de mörka timmarna...