Det fanns en glänta som jag delade med de vilda djuren. De brukade lämna sina skatter där. En bländvit rådjurskrona som jag varsamt lyfte och vilade mot min egen hjässa. Ett himmelsblått fågelägg som jag bäddade ner i mossan och sjöng godnattvisor för. En kull av harungar som ­betraktade mig en lång stund utan att blinka innan de jagade iväg genom ljungen. Det fanns inga stigar som ledde till gläntan, man måste följa de hemliga tecknen, granarna som först växte allt tätare och sedan började riva och slå efter en ­ innan de plötsligt gav vika och släppte in himlen och ljuset. Det var i gläntan jag hittade Lenni.

Sommaren 1994, hettan dallrar i luften. En flicka rör sig i gränslandet mellan barn och tonåring. Hon längtar bort och skogen blir den magiska plats dit de vuxna inte går – en plats där allt kan hända. Och i en glänta möter hon Lenni, en ung man med en blick som plötsligt kan mörkna. Han är uppenbarligen på flykt från något men vill inte berätta vad och en oviss bekantskap tar sin början under de ljusa sommarnätterna … Författaren Stina Jackson har hyllats för sina skildringar av komplexa relationer där inte sällan en överhängande känsla av fara vilar. Den nyskrivna novellen Gläntan är inget ­undantag – en spännande berättelse som utforskar det ­mörka i människan och väcker ett krypande obehag.