I sin introduktion till Inga som vi [None Like Us: Blackness, Belonging, Aesthetic Life, 2018] kritiserar Stephen Best den typ av svart samtida skrivande som grundar sig i vad han kallar »melankolisk historicism«: föreställningen att det går att återvända till ett gemensamt traumatiskt förflutet för att skriva fram ett enhetligt kollektiv. Han gör det genom att ta sin utgångspunkt i James Baldwins - liksom sin egen - komplicerade relation till sin far.
Istället för att fokusera på en gemenskap grundad i traumat, försöker Stephen Best tänka på minioritetsskap och svarthet i termer av oöverförbarhet, negativitet, och en queerad relation till historien och tidigare generationer. Detta erbjuder ett radikalt annorlunda förhållningssätt till historiskt minne, tillhörighet och kollektiv gemenskap än vad vi är vana vid.
Den inledande essän i Inga som vi presenteras här för första gången på svenska, i översättning och med förord av Viola Bao, litteraturkritiker på Dagens Nyheter och doktorand i litteraturvetenskap på Northwestern University i Chicago.

STEPHEN BEST är kulturteoretiker och professor i afroamerikansk litteratur på UC Berkeley i Kalifornien. Hans skrivande kretsar bland annat kring afroamerikansk kulturhistoria, slaveriet som historiografiskt problem och lagstiftningens retorik och poetik. Utöver Inga som vi [None Like Us, 2018] är han författare till The Fugitive's Properties: Law and the Poetics of Possession.