Praktiskt taget all miljöförstöring har orsakats av handlande som antingen är lagligt, eller av sådant handlande som på grund av lagen och rätten inte kunnat hindras. Ändå har stora lagstiftningsinsatser gjorts världen över för att hejda miljöförstöring och skydda sådana miljövärden, utan vilka människor inte kan leva ett drägligt liv. Ändå har det mesta misslyckats, när vi ser det ur miljösynpunkt. Visserligen har många utsläpp verkligen minskats. Problemet är att miljöbelastningen och miljöförändringen trots detta har ökat. en bidragande förklaring till detta är att lagen och rätten i stort, miljölagar till trots, normalt fungerar på ett miljöfarligt sätt. Dagens rättsliga tänkande utvecklades innan insikterna om de ekologiska gränserna för människans tillvaro var kända, och den ger snart sagt alla fördelar till den som vill förändra miljön.

Staffan Westerlund, professor i miljörätt vid Uppsala universitet, omprövar i denna bok ett kvarts sekels miljöforskning i ljuset av frågor om ekologiskt hållbar utveckling, om komplexa icke-linjära orsakssammanhang och om rättsvetenskapliga grundsyner. bokens budskap att rätten är miljöfarlig, och att detta beror på ett otillräckligt rättsligt paradigm, kommer att vara lättare att acceptera än de konsekvenser som slutsatserna härav medför för rätten själv och rättsvetenskapen, långt utanför den så kallade miljörättens område.