– Patrik, det är dags att gå mot Ljuset.

– Är det inte det vi har gjort hela tiden? Redan i den där tunneln såg jag ljuset, hur det blev starkare och starkare.

– Ja, du har rätt. Vi går oupphörligt mot Ljuset, men du är inte framme än. Du har bara sett Ljusets återsken, men din bestämmelse är att nå fram till själva Ljusets källa.

– Kan jag göra det? Kommer jag att tåla det ljuset?
– Patrik, det är det som är både meningen och målet med ditt liv. När du har nått Ljuset kommer du inte att tåla något mörker.




Så är upplösningen på berättelsen om Patrik och den olycka som ändar hans liv. Vi får följa honom själv, hans föräldrar, kompisar, lärare, lastbilschauffören som har skuld till olyckan och prästen som får den tunga rollen att överlämna Patrik åt den Allsmäktige i deras vandring genom sorgen.




Men sorgen har flera ansikten. Änglarna, Guds sändebud, finns där i bakgrunden för att stödja, förklara, uppmuntra och hjälpa. Berättelsen om Patrik är lika mycket en berättelse om änglar som om människor. Samtidigt som vi följer Patrik följer vi också änglarna, hur de tänker och resonerar inför människornas kamp i det svåra.




Deras änglar är på samma gång enkel och djup. Döden finns ju som en vardaglig realitet för oss alla, ibland också den onda och bråda.
Men de som lyfter denna berättelse över vardagen, över döden, är änglarna. Deras tid är en annan, deras perspektiv Guds egen. Detta gör boken läsvärd av alla, också av dem som ännu inte funderat på de svåra frågorna.




Staffan Ljungman är präst i Osby och har lång erfarenhet som präst och själavårdare. Han har tidigare skrivit ett flertal böcker i olika ämnen, bland annat Döden En del av livet.