En femtioårig litteraturprofessor och tillika akademiledamot tillbringar 1931 flera sommarveckor på vandrande fot. Rantar rastlöst runt i Båstadtrakten kring sitt sommarviste i Malen och fotograferar folk. Han har nästan aldrig tidigare hållit i en kamera. Men nu tar han dagarna i ända alltmer utstuderade porträttfoton på alla upptänkliga personer som kommer i hans väg. Bokstavligen hundratals. En tillfällig vurm växer honom gradvis över huvudet. Dunkla inre maningar tycks styra hans irrvägar och helt bemäktiga honom. Nattetid övergår han till att ta självporträtt på sitt eget sömnlösa tillstånd.
Men vid midsommartiden upphör denna verksamhet lika plötsligt som den började. Han rörde aldrig mer en kamera i sitt liv.
Det som drabbade Martin Lamm denna sommar benämndes ”fotofnatt” inom familjen. Mer än 80 år senare har nu hans barnbarn Staffan letat igenom denna hittills okända fotoskatt. Han har analyserat det komplicerade och tragiska förloppet bakom denna kortvariga bildbesatthet.