”För sent tesagt” är sedan många år en klassisk replik i den lilla staden, fälld av den cykelburne fiskhandlaren Torsten Åstemark som en dag skulle ta körkort och fick bannor för att han inte svängde där bilinspektören just sagt att han skulle. Då kom den, repliken: ”För sent tesagt”
Här är repliken namnet på en bok fylld av leende anekdoter, dramatiska händelser och berörande sannsagor om vanliga människor i en liten stad, om dem som synts och hörts, lyckats och misslyckats.
Några av dem är historiskt berömda, men väldigt ofta handlar det om människor som gjort sig bemärkta bara genom att finnas, cykla förbi, stå i gathörnen, vara en del av den lilla stadens scenografi, ständigt igenkända.
Många av dem berättar jag om i denna bok. Och jag gör det med den kärlek jag känner inför någon som blivit en del av mig själv, min uppväxt och vardag.

”Sölve Rydell är en ytterst skicklig berättare. Suktar man efter en historia som håller, där dramaturgin hela tiden suger läsaren vidare mot nya frågor, då kan man känna sig trygg: man får sitt lystmäte.” Maria Küchen i DN om De tama längtar, de vilda flyger (Ivar Lo-priset 1996).

Det är en underbar bok. Man tror att det ska vara en anekdotsamling om människor i en liten stad, vilket skulle vara trevligt nog. Och så kommer man på sig att gång på gång utbrista: Detta är ju novellkonst av allra yppersta klass. Jag läser samtidigt Tjechov så jag har ju lite att jämföra med.
Lars Westerberg, ”Kvasten från Lund”.