Mirja vill inte vara på landet hos mormor och morfar. Där finns bara vuxna. Det har flyttat in en familj med en pojke i rosa huset, säger mormor. Han heter William och är fem år precis som du. Williams stövlar står utanför dörren. Mirja smyger fram och lägger en potatis i en av dem. Sen spanar hon förgäves från sitt klätterträd. Till slut måste Mirja gå in och lägga sig. Men vid dörren hittar hon en liten rund, ljusgrå sten som det finns lila tuschtecken på. Snabbt tar hon ett grillkol och ritar magiska tecken över hela vägen framför Williams hus.

Nästa morgon har han tejpat fast en jättestor teckning i sitt fönster. Efter frukost samlar Mirja ihop några fina saker och lägger ett spår av stenar och glänsande bitar på deras gräsmatta. I träden hänger hon glaspärlor på trådar och julgranskulor, som hon lånar av mormor och morfar. Det kanske inte gör något att det inte finns någon lekpark och inga dataspel och ingen hiss med glasvägg som man kan se ut igenom så att man får svindel i magen.

Williams svar är ett kuvert med glitter på. I det finns den första ledtråden till en lång skattjakt, med kartor, glaskulor, rödglansigt godis och snirkliga pilar på marken genom skogen. Spåren leder fram till William! Och nu hinner Mirja kanske inte vara sur hela sommaren, som hon hade tänkt.