Vad förmår litteraturen mot ett världskrig?

Vilka möjligheter har litteraturen att göra motstånd?

När första världskriget bröt ut drogs Sverige med i det upphetsade tillstånd som drabbade Europa: nationell hänryckning blandades med fruktan och oro. Kritiska röster hördes tidigt, parallellt med den uppblossande krigsentusiasmen och den officiellt deklarerade neutraliteten. I den intensiva debatt som pågick i pressen och andra skriftliga medier kom författarna - och med dem litteraturen - att spela en framträdande roll.

Motståndets berättelser undersöker hur kritiken mot första världskriget gestaltades i svensk litteratur under krigsåren. Här presenteras vad som utmärker den skönlitterära krigskritiken och hur den skiljer sig från opinionsbildningen i andra genrer. Efter en inledande genomgång av retoriska motiv och berättartekniker i antikrigslitteraturen, diskuteras texter av Elin Wägner, Anna Lenah Elgström och Marika Stiernstedt. Deras politiskt radikala texter är i hög grad pacifistiska, feministiska och socialistiska, men rymmer likväl ofta ambivalenser och problematiseringar.

Motståndets berättelser är både en historisk undersökning av kritiken mot första världskriget och en diskussion om litteraturens möjligheter att fungera som motståndshandling.

Sofi Qvarnström (f. 1976) är verksam vid Litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala samt vid Högskolan i Gävle. Motståndets berättelser är hennes doktorsavhandling.