Metha Skogs sjätte diktsamling börjar vid kakelplattor och sprickor i glasyren, krakelyriska linjer, som leder vidare. Tidslinjer och diktrader löper in i skikt av tid, plats, historia, och sätter grammatik, byråkrati, natur och samtid i rörelse, i ett starkt och nyskapande språk:

Dog för borta ung och ont i sista stranden

Ordens rök ur gamla brev svider ögonläs

sitta ensam under en Ek och ropa Dofta Högre!