Selima Hills poesi har bland mycket annat kallats lekfull, vildsint, påhittig, farlig, konspiratorisk, trotsig, galen, förfärligt eftertänksam, ömsint, intelligent, övermodig, subversiv och överrumplande. Hon tilldelar jordiska ting en överspänd, förvirrad glans.

Selima Hills humor är dyster, och därför så befriande – den söker inte sympati utan sanning. Det är dikter som inte vill vara upplyftande utan ärliga, dikter som vägrar förneka de sår som vill förnekas.

I samlingen Bunny besöker hon åter tonårens plågade tillvaro. Svart humor, bedräglig erotik, galenskap, skam och skuld. Allt man måste lägga bakom sig. Hur blir man en kvinna? Hur blir man älskad? Och framför allt, vad händer egentligen med oskulden, den psykiska?