Nobelpriset kan vara förödande. Det finns många exempel på författare som efter priset helt tappat sitt litterära spårsinne, drabbats av prestationsångest och mer eller mindre tystnat. Så inte Seamus Heaney. Sedan han erhöll priset 1995 tycks han arbeta med oförminskad vitalitet, men också på samma höga litterära nivå som tidigare.
Hans båda senaste samlingar The Spirit Level och Electric Light har nu slagits samman i svensk översättning, med titeln Vattenpasset (sedan tidigare finns flera volymer med Heaneys poesi på svenska). Ole Hessler har översatt med samma lyhördhet och poetiska exakthet som han visade i tolkningen av Ted Hughes Brev på födelsedagen.
Precis som i Heaneys tidigaste dikter från mitten av 60-talet finner man här ett antal teman som utgör hans poetiska mylla, omisskännligt där, likt torven i en irländsk mosse. Det kanske viktigaste av dessa teman är historiens möte med nutiden. Det sker på två plan. Å ena sidan det personliga: i dikt efter dikt återvänder Heaney till sin egen uppväxt i ett lantligt Irland, till en rustik jordbruks- och hantverkarkultur som tycks som en del av hans blodomlopp, till den kringvandrande skräddaren, till barndomens radiosändningar förmedlade genom en kabel som hänger och svänger från gårdsplanens träd. Och till elektriciteten: en av de energikällor som bestämmer ljuset i detta typiskt irländska lyriklandskap. Men minnena finns sällan där bara för sin egen skull, som i ett minnesalbum. Heaneys privata minnesspår korsas och blandas med andra, övergripande.
Att läsa Seamus Heaneys dikter är hela tiden lika mycket en andlig resa som en sinnligt kroppslig. Det är kombinationen som får hans dikter att lysa med ett särskilt elektriskt ljus och att tränga djupt ner i marken och långt in i själen.
Översättning Ole Hessler
Seamus Heaney tilldelades 1995 års nobelpris med motiveringen "för ett författarskap av lyrisk skönhet och etiskt djup, som lyfter fram vardagens mirakler och det levande förflutna". Seamus Heaney är född 1939.
