Tre veckors festande och slappande i Cancún. Det är vad fyra amerikanska backpackers planerar att göra i Mexico. Men inget blir som de tänkt sig. Ruinerna är en klibbig, krypande djungelrysare som Stephen King kallat för "Århundradets bästa skräckroman".



När en nyfunnen väns bror plötsligt försvinner ser de fyra vännerna det som en möjlighet till äventyr och bestämmer sig för att hjälpa till med sökandet. Med kurs på en ruin från mayatiden beger de sig ut i djungeln. Men det som är tänkt som en spännande utflykt förvandlas snart till en mardröm något okänt och skräckinjagande lurar på deras väg.



Ruinerna är lika mycket en psykologisk studie av samspelet mellan vanliga människor när de utsätts för extrem stress, som en skildring av ett okänt, krypande hot. Den klibbiga, närmast outhärdliga djungelhettan är klaustrofobisk och bidrar till att stegra ångesten och undergångskänslan. Läsaren blir så skickligt indragen i historien att man till slut känner sig lika fångad som bokens karaktärer. Tänk en kallsvettig skräckversion av The Beach i Mexicos djungel, eller en variant av Joseph Conrads Mörkrets hjärta. Stephen King kallar Ruinerna för århundradets bästa skräckroman och menar att den kommer att göra för djungelsemestrar vad Hajen gjorde för badstränder 1975.