Sara Villius kritikerrosade debutbok, Nej, det är en snöklump (2002), handlar om en outsider, en flicka som är lite på kant med hela tillvaron. Hon pepprar sitt språk med attityd, men det finns något väldigt sorgligt bakom både huvudpersonens attityd och berättelse. Boken utspelar sig under en bilfärd till Öland. Men här finns också korta tillbakablickar om akademikerföräldrarna, pojkvännerna, hångel och ensamhet. Den enkla stilen är skenbart naiv med en absurd och ironisk humor.

Battle (2003) är en textsamling om flickor, tonårstjejer och unga kvinnor som på ytan är bedrägligt tuffa och erfarna, men som under den ytan döljer en ilska och sorg, men framför allt en väldig utsatthet.
Boken skildrar den stora längtan efter att bli sedd, om spelet mellan det ensamma jaget och gruppen och om vad man kan berätta och vad som inte låter sig berättas.

Sara Villius bok Sex (2008) är en fantasi, en dröm, en flykt. Det handlar om hur man kan använda fantasin som tröst. Och om att vilja vara någon annan än man är. Att få vara barn, som någon vill ta hand om, och samtidigt bli åtrådd och älskad. Om tillståndet där man kan få vara både och. Om att längta efter en pappa, eller en annan man (främst en i ballongskjorta). Om att ta hand om ett barn och vara ett barn. Att blanda ihop allting och sudda ut alla gränser. Att inte känna att man hör hemma någonstans, men alltid längta hem.